Ingen vidare sömn i natt. Spökade i huvudet, och när jag väl somnade så var drömmarna där. Nittio procent av mina sovande nätter, så drömmer jag mardrömmar. Hur kommer det sig egentligen? Skulle vilja tyda dem någon gång, någon som kan det.
Två veckor till med arbete. Sen ska jag unna mig en ledig helg. Då kommer Svänggänget vara samlat på svensk mark tror jag i alla fall. Det har varit utspritt länge nu.
Kollat på gamla hederliga Beverly Hills nu på morgonen, skönt att vakna till en serie som man har sett avsnitten till minst hundra ggr känns det som.
Jag var nämligen ett besatt "Bevvan"-fan som yngre. Mycket yngre. Totalt nedkärad i Luke Perry var jag också. Kommer ihåg när min kära storebror lyckades lura i mig att han hade hört på radion att Luke hade kört ihjäl sig på motorcykeln. Jag ringde mamma på jobbet och storgrinade, medan min storebror asgarvade nere på sitt rum. Fy.
Mitt rum var tapetserat med bilder på 90210-gänget. Ville se ut som Brenda, och vara tillsammans med Dylan.

Va lätt det var då. Man hade sina idoler att vara kär i. Man lekte Ryska posten i lekparken med Linn och några blyga killar. Man smet ut på nätterna för att man skulle "rymma". Men mamma vaknade alltid av min gnällande balkong dörr, så tji fick man. Och det var nog rätt skönt att slippa sova i Linns lekstuga, där vi planerade att en vacker dag bosätta oss, Linn och jag. Vilken tid. Man kunde bli osams med sin bästis, för att några timmar senare leka igen, som om inget hade hänt. Man frågade chans på en kille på fredagsmorgonen i skolan, så man skulle ha någon att dansa tryckare med på "mini-discona" på hagabergsskolan, för att på måndagmorgonen göra slut igen. Lättsamt.

Jag kan säga att min barndom var fylld med tråkiga saker. Det har man ju konstaterat många gånger, både i ensamhet och i samtal. Men en sak är säker, något jag aldrig behövt tvivla på, det är min mamma, och mina underbara syskon. Dem har alltid funnits där, det mest stabila i mitt liv.
Men den dagen det börjar växa mage på mig, så kommer jag avge ett löfte, och det är att det barnet, kommer aldrig bli sviken såsom jag blivit måååånga gånger. Heller aldrig behöva känna den rädslan, som jag så många gånger upplevde.
Borde vara ganska bitter på många i min närhet. Jag har nog varit det emellanåt. I perioder. Men man kan inte ändra det förflutna, hur gärna man än vill. Men man tänker ändå.. Varför jag? Varför vi?

Men jag säger som en vis man.

"Ja e inte bitter"


Nej, nu ska jag ut och gå.

Ha en skön helg alla! Jag ska spendera den med jobb.

Barndomen på tv..
Beverly Hills, Pang i plugget, Dallas, Bullen, Macken, Nord & Syd, 21 jump street (oerhört ung johnny depp), Fame, Macahan, Grannar (med en väldigt ung Kylie Minouge )... skulle kunna komma på hur mycket som helst. Gjorde jag inget annat än glodde på tv..