För två år sen var det en tung tid. Livet ändrades, och jag stod ostadigt på fötterna. Mitt stöd fann jag i nära och kära, men framförallt i Molly och hennes pappa, även fast vi nyligen gått skilda vägar då. 

Så när han några månader senare, berättade om Frida, så var det svårt att hantera känslorna. Dem var överallt. 

Jag såg min trygghet blekna. Jag såg min plats försvagas, för nu var det en ny familj på väg att bildas. 

Det tog en längre tid, men ett halvår senare, så sträckte jag ut en hand. Och fick mer än så tillbaka. Frida och jag fann varandra, och fann att vi faktiskt inte är så olika, och det var bara så lätt att prata plötsligt. 

 

Idag, är det en av de närmsta personerna, som jag faktiskt kan prata med om det mesta. Och jag kan inte vara mer glad över vilken fantastisk bonusmamma hon är till Molly. 

Och snart kommer lilla tillskottet. Mollys lillaysyskon, och jag fick den stora äran att föreviga Frida, magen och Molly, med kameran. ♥

 

Klart vi ordnade en mysig frukost när mazarinälskaren fyllde år för en tid sen :)