Jag är rädd för att framtiden inte ska vara såsom jag har tänkt mig. Men så tänker jag, att man gör det vad blir till. Men man kan inte påverka allt. Och det man inte kan påverka skrämmer mig lite. Det okända, som man inte vet något om.
Jag är rädd för att kasta mig in i okända saker, men gör det ändå för att utvecklas. Och det gör man.
Jag är rädd för att känna mig ensam igen.


Jo. Jag är rädd för höjder, men det är något jag konstant utmanar mig själv i när tillfälle finns. Se bara dessa bilder ;)

That´s me! =)

Åh lite frustration igår efter missförstånd och annat. Men det ska lösa sig på sikt, det hoppas jag verkligen.
Idag är det alltså nyårsafton. Jag var väldigt anti igår, så mina förberedande planer jag hade igår gick i stöpet, ville bara hem och dra filten över huvudet. Så nu har jag knåpat ihop ett litet brev till min kära sambo och hoppas han kan ta sig an lite uppgifter tills jag kommer hem från jobbet idag.
För dit ska jag om sisådär en timme.

Nåväl. Ryck upp sig lite nu. Allt ordnar sig som någon sa.

Menyn för kvällen blir i alla fall en fördrink (där valet ännu står mellan två olika så det hänger på om systemet har öppet idag?) och Hasselbackspotatis med sallad och Ädelostgratinerad fläskfilé och som efterrätt blir det Hallonsemifreddo med Dajm. Hoppas det ska gå hem hos folket.

Blev en dag då jag bara tänkte på mig själv igår. Efter jobbet tog jag mig an träningen igen, kändes efter ett uppehåll på en månad. Tränade, skrattade och svettades med Angela. När jag kom hem blev det filmmys med karln och en massa ost & kex till det. Fick ju en sån fin välkomna-hem-present efter våran resa, stor korg fylld med ostar, kex, vin, öl, frukt. Bara att njuta och unna sig.
Fast det fick bli non-alcoholic för mig, arbetsdag idag. Näst sista dagen på arbetet vad det verkar som.
Åker in till det till 99% nya jobbet idag för rundvandring. Törs inte säga 100 % förrän jag har pappren i handen =)

Inte bild från igår, men påminde om stämningen.
Ibland får man ha en riktig ego-dag.

Kikade som sagt på senaste Shrek. Jag såg stora likheter mellan våran Sigge och den tjockare versionen av Mästerkatten i Stövlar ;)

Missade dagens inlägg igår också, så det får bli två idag. Känns inte som ett måste, jag bara tar dem när jag hinner helt enkelt. Och jag har ju en  hel halvtimme kvar till jobbet ;)

En första. Det första spontana jag tänker på då är min första mobiltelefon. En nokia 1611. Hade ett slimbatteri och ett extratjockt batteri. Jag hade kunnat använda den i självförsvar om man jämför den med dagens telefoner. Haha.
Införskaffades när jag gick på gymnasiet. Fick tokdyra räkningar och skäll av mamma. :)

Gäspade ikapp med mig själv igår kväll på jobbet, men nu har jag nog vänt dygnet tillbaka till svensk tid i alla fall. Vardagen börjar komma ikapp. Trava iväg till jobbet snart, och in och svettas på gymmet efter det.

Före resan så for jag mot Fellingsbrohållet för att träffa några busiga barn, och hjälpa dem med en julklapp. Det var en av de kallaste blåsigaste dagarna då, så vi valde att vara inomhus. Nu har julen passerat så jag bjuder på smakprov från det. =)

Verkar som att man ska byta inriktning på yrke en stund framöver. Klaffar det, så blir man industriarbetare ett tag framöver.
Kan fortfarande knappt ta in alla intryck från resan, det känns som att mycket händer på kort tid nu. Och dem har hört av sig från ett annat jobb om intresse för extraarbete. Också inom ett annat område än vad jag är van vid. Arbete inom behandlingshem. Något som ligger mig varmt om hjärtat.

Det rinner på bra nu. Om man bara slapp minusgraderna också.

Jag är en ganska så emotionell person. Jag gråter lätt och ofta. Jag tar lätt åt mig fel saker och dem etsar sig fast för alltid. Medan det man ska lyssna på går in och ut lika fort.
Jag gråter ofta till filmer och tvprogram, min kära sambo tycker det är ganska roande att se hur jag plötsligt vrider bort huvudet för att dölja detta faktum.
Musik får mig lätt att gråta. Vissa låtar och sånger väcker minnen och rör till det, och det bara brister.

Jag gråter när jag blir frustrerad. När ingen hör vad jag säger och jag blir ignorerad.
Jag gråter på bröllop och dop, och börjar någon annan gråta, då är jag snabbt därpå om inte före.

Samtidigt tycker jag det kan vara skönt att gråta. Det rensar ut, och man blir klarare i tankegångarna efteråt.

Lika lätt som jag gråter så skrattar jag. Desto mer.