Inget glasklart svar på den frågan. Men.. jag tror faktiskt att jag skulle vilja vara i någons skor, någon som har det mycket sämre än mig, någon som kanske står utan hus och hem, nära och kära. Utan pengar och välfärd, och får kämpa var minut.
För att jag tänker som så, att man efter en sådan dag antagligen skulle uppskatta livet man har ännu bättre.
Säger inte att jag inte uppskattar det nu, men man skulle nog få en helt annan insikt i hur bra man verkligen har det. Och sluta klaga över dem där små vardagsproblemen man har.

Mmm. Det skulle nog vara nå.

Bildkälla via google